ollethai

Tänk om premiärminister Abisiht höll följande tal:

Med tillfredsställelse kan jag säga att Bangkok igen är en fredlig och ofarlig stad att leva i. Jag beklagar att omstörtande element har fått härja fritt i stadens centrala delar alldeles för länge. Regeringen och rådet för intern säkerhet har varje dag sedan den 26 mars försökt hitta en upplösning av demonstrationerna som inte skulle innebära skadade eller döda. Sorgligt nog har alla försök att fredligt lösa situationen mötts med orimliga motkrav. Vi kan t ex inte förstå att ett nyval 14 nov ligger så långt bort i tiden att man inte skulle kunna acceptera det datumet.

Nu måste jag beröra det som jag förstår är bakgrunden till de våldsamma demonstrationerna: Högsta domstolen fastställde i slutet av mars konfiskationen av en del av en av Thailands rikaste mäns, Thaksin Shinawatra, förmögenhet i Thailand. Orsak: ekonomisk oegentlighet. För mig framstår det som överraskande att de fattiga i vårt land uppreser sig av denna orsak. Nu vet jag att Thaksin har finansierat kampanjen i Bangkok mycket generöst. Detta plus att våldsamheter som dessa alltid drar till sig kriminella och "terrorister" med en egen agenda har försvårat processen. Rekryteringen av barn (pojkar) har varit sorglig att bevittna.

Det främsta kravet demonstranterna har haft har varit att jag skulle avgå eftersom jag är utsedd av parlamentet. Man har som bakgrund lagt att det senaste valet, som delvis ogiltigförklarades, inte skulle gälla. Jag har svårt att förstå de utländska media som hävdar att parlamentets utseende av premiärminister skulle vara särdeles odemokratiskt. Ett land som vi har de bästa förhållanden med, Sverige, har inskrivet i sin författning (RF 6kap) att regeringschefen utses av parlamentet. Nu förstår jag att det hos oss ligger djupare än vem som har utsett mig. Vårt land är uppdelat. De flesta har låg inkomst och utbildning. Några har en betydligt bättre utgångspunkt. Jag är utsedd att vara landets premiärminister och som sådan leda hela landet. De behov inom framför allt utbildningsområdet måste tillgodoses snarast. Även den utbredda korruptionen ( också inom mitt eget parti) måste bekämpas kraftfullt. Min uppfattning är att demokrati inte uppstår plötsligt, den måste paras med förståelse för realiteter. Jag vill inte stå i vägen för ett mer demokratiskt och jämställt Thailand, men våldets väg är inte den rätta. Jag och min regering kommer att ta upp diskussioner med seriösa företrädare för "rödskjortorna" så snart det är möjligt. Min önskan är att Thailand, internt, och för våra internationella vänner åter framstår som det land där man kan leva i fred och vänskap.

Några undrar säkert varför vår "crack-down" inte kom tidigare. Jag kan ange några skäl
- Jag har inte alltid haft fullt mandat. Det finns ledande personer som inte syns som jag måste ta hänsyn till.
- Rödskjortornas ledning har varit splittrad, deras ledning från ibland Afrika ibland Balkan har gjort det svårt för dem att ens skapa förtroende som motparter
- Omsorgen om liv och egendom. Självklart hade vi kunnat gå in dag 1, men det är ju  inte "the thai way". Däremot måste vi rikta självkritik. Hur kunde vi låta detta börja och pågå, dessutom byggas upp. Jag vet att i en del länder i Europa demonstrationsfriheten är en rättighet, men att den också är kringgärdad av skyldigheter. Här har vi tillåtit demonstranter att tygellöst ockupera centrala delar av vår huvudstad. Jag tar på mig ansvaret för att upplösningen dröjde. Dock vill jag nu avslöja att vi hela tiden förhandlade med motparten om en fredlig lösning ( det som ibland kallas tyst diplomati).

När de fredliga demonstranterna nu har lämnat Bangkok har vi fått bevittna vad de som inte hade en politisk agenda har åstadkommit. Jag förstår om bangkokborna vill ha hämnd, eller i alla fall ersättning för förstörd egendom. Då kan vi igen rikta blickarna mot den ursprunglige finansiären.

Med risk för att upprepa mig: Jag kommer att kraftfullt arbeta för ett öppnare och mer demokratiskt Thailand där medborgare och besökare känner sig välkomna och hemma!