ollethai

Vi har behövt hjälp med ett och annat. Framför allt avloppet. Plötsligt svämmade det över (utomhus). I själva brunnen fanns en outsägligt äcklig sörja. Ta hinkade upp, men vi insåg att här krävdes expertis. En dag där man inte kan använda sitt vatten blir besvärlig. På kvällen duschade vi utomhus under trädgårdsslangen, tandborstning med primitivt sommarstugestuk mm. Dagen därpå kom en jättebil med tank och suganordning. Männen slet med slangen och hade idén att något var täppt i vår ledning till gatubrunnen. Rådet, när de inte lyckades öppna flödet, var "gräv upp och lägg ny ledning". Tack och lov fick vi second opinion av våra egna vaktmästare som kom för att mäta. De öppnade gatubrunnen, och se, den var full med grus och sand så vårt utflöde var täppt. Minimalt grävarbete sedan rann avloppet som det skulle. Tack!

Idag har jag väntat på en elektriker som inte har kommit, ovanligt...

 

Kommer ni ihåg Jeffrey Bernard? Han var sällan nykter, men en period tvingade han sig till detta tillstånd. Han skulle skriva sina memoarer. Problemet var att han inte kom ihåg särskilt mycket av sitt liv. Han skrev därför ett brev som publicerades i New Statesmanungefär så här " Jag har fått i uppdrag att skriva mina memoarer och skulle vara mycket tacksam mot dem av era läsare som kan tala om för mig vad jag gjorde mellan 1960 och 1974".

Han fick svar, bl a detta:

" Kära mr Bernard,

 

Jag läste med intresse Ert brev där ni bad om information om Ert beteende och Era förehavanden mellan åren 1960 - 1974.

En viss kväll i september 1969 ringde Ni min mor för att upplysa henne om att ni hade för avsikt att mörda hennes ende son.

Om Ni vill ha ytterligare information kan jag sätta Er i förbindelse med många personer som har avnjutit liknande bisarra erfarenheter i Ert sällskap.

Med vänlig hälsning

Michael J. Molloy"

 

Sedan våra grannar, Terry och Ian har flyttat har vi nu ett pack of dogs vid huset