ollethai

Tämligen händelsefattigt.

 

Muslimska bröllopsfesten ungefär som de andra vi är vana vid. Med några undantag: inget griskött, ingen alkohol och en strålande klädprakt (hos de muslimska deltagarna). Vid ett vanligt bröllop här ser det ut som om folk, visserligen hela och rena, kommer direkt från sin dagliga verksamhet. Här hade tom männen klätt upp sig.

 

Några golfrundor, OK. Armen och handen håller under synnerligen långsamt tillfrisknande. I Sverige verkar det inte vara så kul. Som reaktion på orättvisor ter det sig obegripligt att någon tänder eld på grannens bil, bränner förskolor och krossar fönster på vårdcentraler mm. Det goda landet Sverige har kanske tagit på sig en för stor börda när det gäller att ta hand om världens olyckliga. Är de nu olyckliga i Sverige istället?

 

Ett boktips: "Döda vita män" av Johan Hakelius. En samling berättelser om några bisarra engelsmän. Efter att ha läst boken förstår man varifrån Monty Python-gänget fick sin inspiration...

 

Vi börjar med några rader om Jeffrey Bernard (1932 - 1992). Enligt förf. skulle han ha protesterat när han beskrevs som en skit. Han underströk att han inte var en "shit" utan en "cunt". Skillnaden skulle vara, att en "shit" är medvetet jävlig, en "cunt" är jävlig utan att sträva efter det, det bara blir så.

 

Igår var jag i poolen två gånger, en för exercise, en för vattenlek med Sofia och Claus. Blev solbränd, ser nästan ut som en turist... Förra gången jag fick sol var när goda vännen Erik var på besök. Då låg vi på stranden några gånger, visserligen under parasoll, men fick viss färg. Obs, ej smärta!

 

Värmen mildras ibland på em av en regnskur. med åska, då pratar vi kraft...

 

Brudparet med två gäster

 

Kalas. Min caddie, Tuk, i randigt (hon och väninnan ej muslimer)