ollethai

Idag låter jag missnöjet komma fram. Jag har under dessa veckorna i allafall två företeelser som jag vill varna för:

1. Den orolige mannen, roman. Förf H Mankell.

Här drar författaren ut den stackars kriminalkommissarien K Wallander på ett helt meningslöst uppdrag. Historien är  ofattbart tunn och den bärande? tanken är uttjatad och ointressant. Den tunna soppan räcker länge pga att förf helt opåkallat återanvänder händelser och personer som inte för berättelsen? framåt. Språket är styltigt och utan spänst. Boken igenom förstår man att plånboken har varit i förgrunden.

2. Wolfgang Hansson, Aftonbladet

Tanken leds till Morgan Pålsson, eller varför inte till Hasse-Klas om någon minns den driften med media.
Här har vi universalsnillet som utan tvekan ger grötmyndiga kommentarer till allt som händer i världen. Jag kan inte få förtroende för någon som lika självklart uttalar sig om: Barack Obama, katastrofen i Haiti, Afganistansituationen, berlinmurens fall, Kina mm, mm. En av hans senaste bravader är en kommentar kring vänsterhänthet.
Denne man har färdigtuggade synpunkter på allt. Ett tag trodde jag att han var en redaktionell uppfinning i spartider, men så verkar det inte vara. Usch