En händelserik vecka, forts

Denna torsdag skulle husbygget på landet ges välgångsönskningar (good luck). Ta och hennes bröder skall bygga ett hus åt föräldrarna på landområdet som dessa odlar och bebor. Tomten är nu beredd. Nu skulle den ges goda egenskaper för framtida boende.

Ett offerbord gjordes iordning (vi åt upp maten sedan). Marken bestänktes med välsignat vatten och i ett hål i grunden lades blomblad och småpengar för prosperity. Därefter restes första pelaren under rop och välgångsönskningar. Pelaren var prydd med pengar, guld och smycken. Säkert verksamt för framtiden.

Klockan 1600 var det pang, pang i Baan Kwai. Begravning, alltså. Ceremonierna har jag beskrivit tidigare. Jag blir lika tagen varje gång av kontrasten mellan  traditionell högtidlighet och lössläppthet.

Mellan husceremonin och pang, pang såg vi ishockey. Sverige förlorade mot Slovakien (Slovenien?) därmed är turneringen slut för Tre Kronor. Aftonbladet lät något snille uttala sig om svenske coachen: "Låt han fortsätta". Kanske skall man låta honom avsluta sitt kontrakt. Från mitt perspektiv är det väl ingen stor sak. För övrigt har det ju gått väldigt bra för de svenska olympierna. Ännu är väl inte spelen slut. En engelsk version av de Coubertins ord kan väl inte trösta ishockeyspelarna:" The most important in the Olympic Games is not the winning but to participate", Kom ihåg att den grundläggande tanken med spelen var att främja världsfreden. Med tanke på att de första moderna spelen hölls i Aten 1896 får man väl säga att det gick sådär med fredsbiten.

Dagens namn: Lillstrimma Svedberg

Dagens citat (tröstande): Se ovan

Här grävs ner diverse viktiga saker för framtiden


Här förbereder father offerbordet


Här höjs första pelaren. Observera prydnaderna som skall garantera lycka i bostaden (vi tog ner Tas guldkedja efteråt)


Sådärja! Obs mother i grönt. Risfält i bakgrunden



Kommentarer
Postat av: Harvets

Klent med kommentarer på sistone. Kanske har det med de riter du beskriver som förefaller märkvärdiga och främmande. Jag tror att ingen på den här sidan av Uralbergen skulle komma på tanken att smälla av ett fyrverkeri vid en begravning, inte ens om svärmor skulle vara föremål för lit de parade. Men det är klart; när ens nummer kommer upp, när det är dags att deleta bort uppgifterna från kyrkboken vore det trevligt om de närmaste hade en rejäl fest för en.

Så det är till Thailand man skall åka för att lära sig att respektera sånt man inte begriper?

2010-02-28 @ 15:55:05
Postat av: Harpest

Har du ont i magen,

så gå te Pär i hagen;

gå te Pär i kärr,

så blir det mykke värr.

2010-02-28 @ 16:09:01

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0