270

Detta är inlägg 270 sedan starten. Också ett mått på tidens flykt.

Bygget pågår. Nu börjar the icing of the cake, dvs det som inte är hus. Lampor, toalett, dusch mm skall inhandlas. Allt ser ut att lösa sig.

Några rubriker som jag har svårt för (tar journalister och reklammakare sina barn från dagis för att hjälpa till?)

- Kan Du Hitta Var Bollen Är (no comments)

- Därför måste McFie dö (oavvisligt intresse?)

- Dog efter begäran om dödshjälp (osviklig metod?)

En udda händelse: Jag och en kompis var i Hua Hin förra veckan. Huvudanledningen var att vi skulle ta ut pengar. På ett ställe finns det två ATM-machines bredvid varandra. Perfekt, vi tog ut pengar, fick kvitto och jämförde orättvisorna. Han betalar ingen avgift, medan jag betalar 150 baht. När vi har kommit hem kommer min kompis till mig och undrar om jag kan köra honom tillbaka till Hua Hin, han har glömt kvar sitt kort i maskinen. Jag tänker litet skadeglatt "hur slarvig kan man bli, sånt får ju bara inte hända". Tillbaka till banken, nej man kan inte hjälpa honom, kom tillbaka i morgon. På kvällen upptäcker jag att mitt kort inte finns i plånboken...
Tillbaka till banken dagen därpå, nej ingen hade varit och gjort service på maskinerna -inga kort. Dag tre, till banken. Nej, ingen servicegubbe. Medan vi står i banken kommer securitybilen. Maskinerna öppnas och säkerhetsvakten kommer in med två kort: Det andra var inte mitt...
Jag fick mitt senare, det låg också i maskinen.

Jag har fått ett påpekande avseende förnamnet på gårdagens namn. Nu var även efternamnet på denne mångsidige grafiker (bl a omslaget på Revolver) och basist i The Plastic Ono Band och Manfred Mann felstavat.

Dagens namn: Klaus Voormann
Dagens citat: "The way things are going, they´re gonna crucify me"

Bild. Fiskarna växer


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0