Party, party, party!

Veckan som gick var i stort sett händelselös. Allt väl men inga stora händelser förrän fredagen kom. Då var jag för en gångs skull förberedd. Ta hade dagen innan sagt att vi skulle gå på party vid templet i Baan Kwai.

Många gånger har jag beskrivit dessa begivenheter. Denna var ungefär som de tidigare. En andlig sida och en partysida.  

Fredagen började i själva templet med rökelse och guld mm. Därefter till stora dansbanan. Jag har hittills känt mig mycket obekväm med den thailändska dansen men denna gången lossnade det! Jag upptäckte att de flesta hade sin egen stil (utom i de mer rituella danserna, där man fick hänga med och försöka röra sig någotsånär i enlighet med övriga). Den huvudsakliga dansen sker till välkända thailändska dängor, starkt rytmiska. För säkerhets skull har man fördanserskor som ger en hint om dansandet. När musiken börjar väller folk upp på dansgolvet, från början ofta två och två men en upplösning sker. Efter ett tag dansar man med de närmaste, män som kvinnor. Alla dansstilar är representerade. Ta dansar som en älva, jag försöker beprövade stilar som "the twist", "the boogaloo" och "the shake" alla i min elefantversion. Stilar som återstår: "lambada", "the swim", "the mashpotatoes". "Limbo" går inte (knäna håller inte).

Vi hade gäster på lördagen, middag på Isan-restaurang, därefter Templets party. Sena kvällar, inte hemma förrän 24-tiden...

Söndagen same, same. Det har varit kul, med viss imbilskhet tror jag att jag kan säga att jag har gjort för danskonsten här vad Gudrun Schyman har gjort i Let´s Dance.

Nu till grumpyavdelningen: Grumpy 1: Jag läste en bok av förf Anna Jansson Habilt hopkommen deckare. Varför använda ord man inte begriper? Huvudpersoner kör bil och uppnår "90-sträcket". Hade det varit en fågelbok, OK. Min käpphäst: "glaset var fyllt till bredden" har fått påspädning. Glaset kan möjligen fyllas på höjden.

Grumpy 2: Jag försökte vara sarkastisk mot TELIA tidigare. Nog är det värre med ett telekomföretag (Tele2) som tror att billig på engelska stavas "sheep". På något annat sätt kan man väl inte tolka deras reklam med får. Finns det någon som vill ansluta sig till en sådan leverantör? Är det kanske kunderna som avses i reklamen?

Ormbiten: Ta berättade att hon hade träffat en dam som hittade en kingcobra hoprullad i sin lilla restaurang (damens alltså). Hon hade en spray som hon duschade ormen med, och den tappade "power". Därefter kunde man ta sig an resten...

Dagens namn: Ronald "Sura-Pelle" Pettersson. Han var idol redan på radions tid. Lennart Hyland kallade honom "Surra-Pelle", det var tider...

Dagens citat: "Mitt huvud surrar av toner, säg vad kan ha hänt?" Svensk variant av "The preacher", kan det ha varit 1959. Femtio år sedan. Kommer ni ihåg Siw Malmqvists r-ljud?

Bilder. Idag blir det familjealbum:

Tas bröder, Jai och Boon mitt i Bangkok




Här, Boon med föräldrar, mitt i landet. Risfält i bakgrunden. Uniformen inte identifierad, återkommer


Samma som ovan, fast med blommor och akademisk kappa. Som ni ser ger man inte tydliga uttryck för stolthet och jublande glädje som vi skulle ha gjort. Kanske stundens allvar präglar stämningen. 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0