ollethai

Jag hade tänkt att skämtsamt beskriva mina vedermödor i trädgården.

Då fick jag besök av Ta och hennes mamma: De berättade att sonen till Boon, Tas bror, hade gripits i en knarkrazzia (han var förstås oskyldig, det var kamrater som hade ansvaret). Nu hade han suttit arresterad i ett dygn och sedan släppts. Villkoret för att han inte på allvar skulle hamna i fängelse var, att han/familjen betalade 50 000 Baht. Problemet nu var att Boon (pappan) hade gjort sig renons på pengar genom att betala till en flickas familj. Sonen hade gjort henne med barn och nu planerade man för äktenskap. Detta är inte billigt för pojkens familj. Boon kunde hosta upp 30 000 Baht, kunde jag, mot inteckning i risskörden låna ut 20 000? Vad gör man? Jag tog ut pengarna, gav till gamla mamma, sedan får vi se.

 

Jag måste ibland ta itu med mitt bougainvilleaträd, klimatet skapar en väldig växtkraft. När jag då arbetar med nyparkungen antar jag namet "il seccatore". Väldigt nöjd med resultatet upptäckte jag en gren som undgått friseringen. Den får vara, jag orkar inte mer.

Ser ni tofsarna som jag missade?

I söndags firades Loy Krathong, högtiden då alla dåliga handlingar och tankar skickas bort. Antingen med en farkost (krathong) eller en varmluftsballong. Vi puttade ut vår krathong i Siambukten, Det gick väl sådär...Den flöt inte riktigt ut som det var tänkt, men handlingen räknas. Dessutom hade jag köpt en  annan farkost, idiotsäker och ätbar, till fiskarna i klongen. Den fungerade!

 

Igår fick jag brev från Highway Police. Denna del av Thailands offentliga sektor tycks arbeta oklanderligt. Jag anklagades för att ha kört 122 km/h på motorvägen. Man påstod att gränsen är 90, jag har inte sett några skyltar. Två bilder ingick i materialet. Eftersom allt var författat på thai konsulterade jag Julia som är min rådgivare i trafik- och försäkringstekniska frågor. Hon och henns man driver också en biltvätt i centrala Hua Hin. Betalningen, 600 Baht, blev enklare än jag kunde föreställa mig. När jag kom till Julia stod en av Highway Patrols bilar och blev tvättad. Jag visade mitt brev och Julias man gick ut till polisen som väntade på att bilen skulle bli färdig. Han tog pengarna (inget kvitto) och nu skall saken vara utagerad. Obyråkratiskt? Man påstod att det skulle bli dyrare om falangen betalade. Julias man påstod alltså att det var hans bil som hade syndat.

 

Krathongen måste ha lanterna, nu tänd (snart slocknad)

Häromdagen öppnade jag för första gången på länge ett USB-minne som jag fick av Elisabeth Mårdbrink när jag slutade på Fastighetskontoret. Denna, för mig, viktiga händelse inträffade för 5(!) år sedan. Jag borde ju veta, men blev överraskad. Många fina bilder, det som också gladde mig var att jag fortfarande kommer ihåg namnen på alla medarbetare och vänner som förekommer i materialet.

Idag Balut, är på väg, försöker först bifoga delar av detta historiska material. Hoppas att ingen tar illa upp, det är ju fina bilder!

 

Puss?

För en gångs skull har vi här utsatts för strapatser. Natten till fredagen + hela fredagen härjade den kraftigaste taifoon jag har upplevt. Hård vind och kraftigt regn under lång tid. Även om mitt hus är stabilt kändes det obehagligt med vindens tjut och regnets bankande mot taken. I bakgrunden mullrade havet,

Framåt kvällen kunde vi (Claus, Sofia och jag) ta oss till Chef Cha, som är en utmärkt kock med en fin liten restaurang. Han hade klarat sig bra och restaurangen var öppen. En ljusning i mörkret. Elen försvann redan på morgonen och återkom inte förrän kl 5 på lördagsmorgonen. Jag har laddat med stearinljus från Clas Olsson, kunde donera några till min granne Ian, som är tillbaka.

Summering: översvämning isolerade de som hade små bilar, min tar sig fram även i måttliga översvämningar.

Mitt internet var dött från fredag till måndag em (en besvärligare situation än jag hade förväntat mig).

Vi skulle ha spelat en stor tävling med kalas efteråt -cancelled. Banan översvämmad, träd hade blåst ner och den i förväg uppbyggda scenen hade rasat.

Nu är det mesta back to normal, men helst inte mer regn, magasinen är fulla.

I det här sammanhanget orkar jag inte kommentera uppdrag granskning mer än kort: som vanligt för segt men man lyckas, både i skolinslaget och mipiminslaget, dra ner byxorna på några praktarslen.

 

 

Stilla dagar, har slutat med 6:1. Solen skiner, jag väntar på att poolen skall rengöras. Kanske motion? Min kamera har varit utlånad = inga bilder.

 

Här träffar jag ju många kamrater som är ytterst well off. Dock har jag idag spelat med en anspråkslös kille som går utanpå detta, vi spelade väl ungefär lika dåligt. Han har dock lite andra förutsättningar än mina: granne med Putins hus i Marbella, en segelyacht (35 m) och private jet (12 seats). Ingen mytoman, han sa inte ett ljud om detta. Min gode vän som spelade med oss berättade, han har sett allt...

Jag är inte avundsjuk.